Den där Märy

jag tycker väldigt mycket om vår lägenhet,
den är stor & mysig på något sätt.
Grannarna har jag också tyckt om,
inget liv om kvällarna & små söta barn som leker ute på gården.

Igår kväll gick jag & la mig i sängen runt 21,
för att se lite på tv & varva ner eftersom jag skulle upp kl 6.
Vid 22 så stänger jag av tv'n & lägger mig tillrätta,
tillochmed Twoface slutade röja omkring & la sig hos mig för att sova.
Jag börjar smått komma in i dvala,
du vet när tankarna bara flyger iväg & du nästan,nästan somnar?
WOAAAAH! HAHAHA! WOOOAAAH!
Whattafak, tänker jag.
Då är det bara våra underbara grannar under oss,
en lägenhet som hyrs av Bosniska föreningen vissa kvällar i månaden.
Och då är det tydligen inga som helst problem att skrika & tjoa så mycket man vill?
okej, tänkte jag, klockan är visserligen efter 22, men det är ju lördag.
De flesta är lediga imorgon & störs därför inte lika mycket av detta som jag.
Men runt 23.30 så tänkte jag inte riktigt så längre,
då funderade jag mer på hur jag skulle kunna få dom att vara tysta.
skulle jag ringa störningsjouren? eller skulle jag gå ner i pyjamas & be dom hålla käft?

Självklart, gjorde jag det som är mest typiskt mig,
jag höll käften & låg där & var mest arg.
Jag tror jag somnade runt 03.00,
mest för att jag var uppe i varv.

Äckelgrannar säger jag!
Imorgon ska jag nog lyfta luren till Nyköpings hem & be dom prata med dom,
för även om det är lördag kväll så kan det inte bara vara JAG som störs & ska upp & jobba?
Eller? Är jag överdrivet gnällig nu?

Jobbigt det där, jag vill ju inte bli utsedd till "gnällkärringen ovanför" samtidigt som jag måste få iaf 6 timmars sammanhängande sömn. Svårt, mycket svårt.


Vad skulle du ha gjort?