Den där Märy

förbjudna tankar?

jag är ju sjukt trogen programmet "16 and pregnant" som visas på MTV.

jag har alltid varit väldigt fascinerad av graviditeter och bebisar, så länge jag kan minnas.

(Minns att jag försökte sno ett grattis-till-bebisen-kort på konsum när jag var liten, bara för att bebisen var så söt!)

Idag var det en tjej som fick tvillingar, så började förhållandet med pappan sakta men säkert förstöras. Ingen av dom var egentligen redo för barn (men vem är det egentligen?), och ville ha tillbaka livet de hade innan.
Båda två sa en del elaka saker & vid ett tillfälle grät båda två helt hysteriskt i bilen.

jag kände verkligen smärtan som de båda kände då.

Inte för att jag & D ska göra slut, eller ens funderar på något i den stilen. Men just för att jag vet hur jävla svårt det är att vara förälder ibland.

Ibland längtar jag så mycket efter att kunna sova en hel natt, ta ett långt & varmt bad, gå på bio med D helt spontant, ligga i sängen & mysa hur länge som helst på mornarna, gå ut på krogen & dricka & dansa hela natten, ta en sista minuten, köpa sjukt mycket kläder till både mig & D.. och så vidare, listan kan göras lång.

jag vill bara poängtera att jag inte på något sätt ångrar att vi har vår älskade son, för jag kan helt ärligt inte tänka mig ett liv utan Leo. Det bara går inte, vad skulle livet då ha för mening?

Allt jag säger är att både jag & D kan bli lite nere ibland, just för att vi båda saknar det relativt enkla livet vi hade. Jag tror, eller nej jag VET, att vi inte är ensamma föräldrar om att känna såhär. 
eller vad säger ni där ute?

Har ni, med handen på hjärtat, aldrig känt att ni saknar det livet ni hade innan ni blev förälder?

Jag hoppas verkligen att ingen kommer med något påhopp, typ som att jag & D inte skulle älska/bry oss om vår son. Då blir jag himlans arg, för det gör vi. Extremt mycket!

Men , jag tror det är nyttigt att man som förälder tillåter sig att tänka & känna såhär ibland.

annars växer det bara inom en, och man mår bara riktigt dåligt till slut.

Vad tycker & tänker ni om det här?

mina fina killar, som jag älskar mer än allt annat!

KATEGORI: Leo
KOMMENTERA HÄR (3)

Jag är inte förälder ännu, men vill ändå föra min talan! Det är väl klart att du måste sakna "livet innan". Du är inte mer än en människa!

Saker och ting förändras hela tiden i livet, såväl med barn som utan!

Dock tror jag det är viktigt att ni försöker ha dessa stunder "för er själva", men det kanske inte går just nu när Leo är så liten! När han blir större så är det ju bara boka in någon som är barnvakt!



Det är bra att du skriver vad du känner och frågar om råd! =)

Jag håller med min lingonskog till hundra.. Jag är ändå väldigt glad över att det funkar helt strålande att mormor/morfar/farmor/farfar kan ha lillen sovandes då och då :) med tanke på vilken partypingla jag var förut så är det nu ännu roligare att få träffa sina vänner och dansa nattenlång som man gjorde innan! Man uppskattar verkligen saker och ting mycket mera nu än förut. Håller med föregående och tycker också att det är viktigt med egentid för varandra, verkligen! Man är inte en dålig mamma för att man kanske vill gå ut och festa, bio, ut och käka eller vad som helst - det är mänskligt! <3

Jättebra skrivet Maria! Livet va ju mycket enklare förut, och det kan man sakna som du säger, men livet är lyckligare nu.. även fast man känner så (och det tror jag alla gör ibland även fast man kanske inte vill säga det) så skulle man ju inte byta bort sitt nya liv mot något här i världen.. Man går ju igenom olika faser i livet och nu har man startat ett nytt liv! :D Kramar