Den där Märy

Fick en kommentar om nappavvänjningen på Leo & kände att jag bara ville svara. Känner mig inte alls påhoppad eller så, för jag förstod att du bara menade väl :)

Anledningen till att vi började med projektet "sluta med napp" med Leo var faktiskt för att han själv började det.
Vi har sen en lång tid tillbaka försökt med att han bara har napp när han ska sova, alltså middagsluren eller på natten. (Ibland fick han ha den annars också, mest pga lathet från vår sida)

I förrgår morse pratade jag & Leo med min mamma(Leos mormor) på skypen eftersom de är i Thailand.
Då säger Leo helt själv att "jag är stor kille, jag slänga min napp!", han är mycket noga med att jag ska filma så mormor ser hur duktig & stor han är när han självmant tar ut nappen & slänger den i soporna.
Vi berömmer honom & uppmuntrar honom, men det var inget tvång någonstans.

Efter detta var det rätt lätt att påminna honom om detta de få gånger han har frågat om nappen, vi sa bara "men den slängde ju du?" & han kommer ihåg det & säger inget mer om det.

Idag har han inte nämnt nappen en endaste gång, det enda vi kan märka som är skillnad från förut är att han behöver lite mer tid att varva ner på innan han ska sova både på dagen & kvällen. Förut var ju nappen som en slags tröst & trygghet, men nu sitter vi med honom extra länge & jag har läst för honom varje kväll så han ska känna att mamma (& pappa) finns där fastän lillebror har kommit.

Jag är jätteglad för alla era tankar kring detta, så fortsätt gärna kommentera vad ni tycker för jag vet inte alltid bäst. Jag är fortfarande ny på att vara förälder & är absolut inte perfekt, hoppas ni kommer ihåg det.
Däremot försöker jag alltid att vara ärlig mot både mig själv & er läsare.



(Bilden är från förut idag, när mina stora killar somnade i soffan)