Den där Märy

klockan är halv sju och det har varit mörkt i ungefär två timmar nu,
helskumt & inte ett dugg najs.
om det bara hade legat lite snö på marken,
så hade den kunnat lysa upp allt.
& jag hade haft en anledning att sjunga julsånger.
(för jag tänker minsann börja göra det så fort det blir snöigt!)

Jag är extremt sugen på pizza.
Igår kom en gäst med pizza,
Så jag tog ett djupt andetag & försökte att inte andas in medans hon gick förbi mig.
men, vad gör tantskrället då?
jo , hon vänder om & kommer fram till mig & frågar lite frågor om lunchen,
så efter ca 37 sekunder så måste jag andas (om jag inte ska ramla ihop, & det vore ju lite scary),
så jag drar in den där ljuvligt underbart goda doften av brödbotten med pålägg & hundra kilo smält ost..
ååh, så gott! Jag ringde D så fort hon hade gått upp på rummet,
& bad honom komma fort! Det var faktiskt ett nödläge!
Men icke då, han dissade mig stenhårt, för han var minsann påväg till Estocolmo.
Jahaja, skit i mig då! Här satt jag, helt utan mat (ja, alltså, helt utan pizza..) & får helt enkelt svälta ihjäl.
Usch så synd det är om mig.

Idag hade jag varmrökt lax på hjärnan, åh så gott.
Åt det till lunch & tänkte att ja,
jag kan ju äta det ikväll med om det krisar.
Vad händer sen?
JO, den nya chefen som ska ta över hotellet 1 januari, kommer förbi mig påväg till sitt rum.
MED EN PIZZA!
Vafalls!
Nu ser det där varmrökta laxen inte alls lika god ut,
för jag vill ha pizza.
måste. få. pizza.

Men icke då,
för D dissar mig återigen,
"vi kan äta det imorgon"
PAH, den har man hört förr!

Om det finns någon vänlig själ,
som vill hjälpa en stackars kvinna i nöd,
ge mig då en pizza!
(En Funghi tack, du vet en sån med färska champinjoner på?)


Stackars stackars mig.