Den där Märy

Vi gjorde också en föda-barn-pasta-sallad, nämligen en likadan som vi åt tillsammans dagen innan Leo föddes.

Vi tänkte att det måste ju ha varit pastasalladen som satte fart på allting, eller det vore ju tufft iallafall.

Det kryllade iallafall av getingar på jogersö, Gutt mosade säkert 5 stycken med handen! 

Idag blir lillgrisen Leo hela 5 veckor, kan ni tänka er?! FEM VECKOR.

Det var ju alldeles nyssens som jag låg & krystade utan krystvärkar & blev sönderklippt, det är som om det var igår som D pushade mig & sa "Älskling,jag ser huvudet! krysta!".

Nu, 5 veckor senare, kan jag äntligen se förlossningen som något.. hm,jag ska inte säga positivt, men en häftig upplevelse. Som jag däremot hoppas att jag slipper uppleva igen. Tyvärr så känns det så just nu.

Jag vill ha fler barn , iallafall ett till. Men som jag upplevde förlossningen så känns det väldigt långt bort nu. 
Om jag vill ha planerat snitt så får jag säkert det, efter hur kasst det gick när Leo föddes. Men det vill jag inte ha, ett snitt alltså. Däremot kan jag tänka mig att bli igångsatt & att då få ha den barnmorskan som jag har haft under hela graviditeten, en person som vet exakt hur jag vill ha det & som jag litar på till 100 %.

Men, som sagt, det dröjer MINST ett par år tills det blir aktuellt.

Just nu är jag bara hur glad som helst att jag kan sitta normalt & faktiskt göra nummer 2 utan större bekymmer, tänk vad man underskattar allting när man är hel downstairs.

Tänk på det, alla ni som inte är sönderklippta, njut av allt ni kan göra! Nysa, skratta, gå, sitta, resa er upp, kissa, ha tajta kläder.. Ja, allt! NJUT!

Nej, nu ska jag mysa lite med min lillgris,

tänk att man kan vara så fin!