att tänka tillbaka, & önska

2011-04-05 |19:46:33
det gör vi nog alla ibland.
eller vad säger ni?

Just nu tänker jag tillbaka på min förlossning,
den dagen då Leo kom till världen.
16e juni 2010, en dag som jag för alltid kommer förknippa med hemsk smärta & självklart det allra vackraste på denna jord ; vår underbara & högt älskade son.
Jag ångrar ingenting, men nu i efterhand önskar jag att jag/dom hade gjort vissa saker annorlunda.

Jag önskar exempelvis att jag hade rytit ifrån när läkaren var så otrevlig emot mig,
jag önskar att jag hade frågat mer om ev. biverkningar jag kunde få från EDA'n,
jag önskar att någon hade förklarat att om jag tog bort EDA'n så kunde jag få krystvärkar & därmed kunna få ut Leo med egen kraft & kanske möjligen slippa klippningen & sugklockan.
jag önskar att vi hade fått ett riktigt sovrum istället för att få övernatta i en hörsal med endast en larmknapp som jag ändå inte nådde eftersom jag var bedövad från naveln & neråt,
jag önskar att någon hade berättat för mig vad som hade hänt & gått lite snett där mellan att Leo kommit ut & operationen(det var ändå två timmar, någon borde väl ha haft två minuter över för att förklara vad som hänt?),
jag önskar att jag hade fått starkade smärtlindring & att jag hade fått morfinsprutan dag 1 & inte dag 3,
jag önskar att de hade erbjudit oss mackor eller vad som helst när jag frågade om mat efter över ett dygn utan något som helst ätbart (men nejdå, ingen mat/macka/frukt fick vi, D fick så snällt åka till donken & storhandla),
jag önskar att jag kunde se på den där dagen med endast glädje & inte glädje/enorm smärta,
jag önskar att jag hade kunnat njuta av varje sekund av vår underbara son de första veckorna & inte bara känt den enorma smärtan som kom så fort jag rörde mig lite,
jag önskar att jag hade haft orken att byta Leos blöja första,andra,eller tredje gången,
ibland önskar jag nästan att jag hade bett om kejsarsnitt. Bara ibland.

Jag är enormt stolt över att ha fött barn & glad över att jag klarade av det,
men de spår som hela förlossningen samt tiden efter har satt.. Nu i efterhand så har jag & D pratat & pratat om allt, tusen gånger om.


Vi vill ha ett syskon till Leo, någon vacker dag om en sisådär 5-6 år kanske (beroende på var vi är i livet),
men då blir det förmodligen ett planerat snitt. (Om man kan få det pga detta?)
För aldrig i hela mitt liv att jag utsätter mig själv för det där igen.
Självklart förstår jag att en förlossning gör ont, det ska göra ont, annars skulle vi tjejer spruta ut barn titt som tätt.
Men att inte kunna gå på en hel sommar, vara som en taggboll där nere, att inte kunna njuta av sitt nyfödda barn, att inte kunna vända sig om i sängen utan att fälla tårar, det är det inte värt.
Jag känner att jag blev enormt snuvad på den allra första bebistiden, den får man aldrig någonsin tillbaka (nej,man får inte tillbaka någon tid av ens barns liv, men just bebistiden är så speciell tycker jag).

När jag tittar på En unge i minuten så blir jag alltid lite ledsen & tom,
för jag ville också ha det sådär. Jag ville kunna känna efteråt att puh, nu är det över.
(Men ändå "nu börjar äventyret").
Jaa, självklart gnäller jag nu & ni är nog ett par stycken som tänker att herrejösses, kan hon inte bara sluta älta sin förlossning? Det som har hänt, har hänt.
Jovisst, visserligen. Men de spår som förlossingen har satt, de gör fortfarande ont.
Än idag är det inte helt normalt downstairs & det tycker jag fanimej är helt hemskt.
MEN, det ska också tilläggas att jag är svensk & vågar självklart inte göra något åt det.
Så, ja, jag får skylla mig själv helt enkelt?


Hur var era förlossningar, alla ni mammor där ute?
Är ni nöjda? Är det något ni hade önskat blivit annorlunda?
Dela gärna med er!

Kommentarer
Postat av: Caisa

Jag tycker inte att detdet är inte att "älta", det är att bearbeta. Jag blir så arg när du beskriver hur sköterskorna och doktorn betedde sig (läste även din förlossnings-berättelse), så borde det inte få gå till! Jag kan tänka mig att när man ligger där för första gången(och annars också) har annat att tänka på än att fråga om minsta lilla detalj, saker som man egentligen ska bli informerad om.

2011-04-05 @ 20:27:29
URL: http://caisaforsberg.blogg.se/
Postat av: Cissi - mamma till Cornelis

Jag upplevde min förlossning som otroligt jobbig jag också. Cornelis drogs också ut med sugklocka och jag blev klippt. I samband med förlossningen så förlorade jag 4 liter blod och Cornelis fick syrebrist när han föddes. Jag fick senare opereras för att moderkakan inte kom ut..

Jag har inte heller kommit över min förlossning, han är född 24/7-10.



Om du vill läsa så finns en förlossningsberättelse på min blogg..



Men, vi måste få älta, för att kunna bearbeta det.. Vid nästa graviditet finns ju aurorasamtal och jag går i samma banor som dig, planerat snitt.. Men man vet aldrig hur det blir, det kan ju hinna ändra sig tills dess.

Kramar!!

2011-04-05 @ 23:04:34
URL: http://annaceciliat.blogg.se/
Postat av: jenny

Jag tycker absolut inte att du ältar. Som tidigare kommentatorerna har skrivit så bearbetar du, något som verkar vara sjukt traumatiskt! Dessutom är jag tacksam att du delar med dig av din upplevelse eftersom jag nån gång tänker föda barn. Då vet vi hur det inte får gå till och att jag föder någon annan stans än i nyk!



Det finns dom som gnäller för extremt mycket mindre (t.ex jag, när jag skär mig på papper o det kan jag gnälla över en hel dag :P )



Hoppas du kan bearbeta förlossningen på ett bra sätt! O tänk: Jag klarade det! :)

Tack för att du delar med dig!!

Kram

2011-04-06 @ 00:54:37
URL: http://jennykarlkvist.blogg.se/
Postat av: Natali

Hej Maria



Jag tycker absolut inte att du ältar det, du som jag och många andra måste bearbeta både sorg och smärta. Du gnäller absolut inte! Jag tycker det är bra av dig att du skriver av dig i din blogg, det är ju därför man har en blogg, sen de som tycker du gnäller kan bara sluta läsa i såna fall :)



Jag var jätte nöjd med min förlossning, den gick smidigt och bra, jag ska skriva ett inlägg i min blogg om min förlossning så du kan få läsa att det kan faktiskt gå bra med <3



Jag är verkligen jätte ledsen för att du har missat den underbara bebistiden direkt efteråt :( det är så det gör ont i mitt hjärta, tycker inte att någon ska få gå miste om det!



Kram jag finns här om du vill ta en fika någon ledig dag :)



( eftersom jag inte har några vänner här uppe så har jag konstant tråkigt)

2011-04-06 @ 13:38:27
URL: http://natalitimm.blogg.se/
Postat av: Emma

Jag får ont i hjärtat, och blir faktiskt till och med tårögd när jag läser det du skriver! Jag födde min dotter i början på juli, och kunde inte bett om en bättre förlossning eller personal! Jag hade värkar i 5 dagar, men det känns som en fis i rymden jämfört med det du gick igenom! Att föda barn gör ont, det är vi alla medvetna om, men det du behövde stå ut med ska fan ingen behöva göra!

2011-04-06 @ 16:23:50
URL: http://www.lillalismamma.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Namn: Maria
Ålder: 23, född 89
Bor: Nyköping
Civilstånd: Förlovad med D sen 17/12-2011
Familj: Sonen Leo tillsammans med D, Lillebror bakas i magen & beräknas 16/1-2013
Gör: Studerar till förskollärare


Jag är helt klart en såndär tjej som folk suckar lite åt ibland, jag är otroligt klantig av naturen & skrattar ofta aningens för sent efter ett skämt. Men hey, that's me!

Här får ni följa mig i min vardag som består av pinsamheter,lite recept då jag älskar att laga mat/baka, lite djupare funderingar men också mycket om min underbara familj som jag älskar mer än allt annat.

Enjoy!