Det här med att gå isär.

2015-04-10 |15:29:51
Vill först bara säga att nej, det är ingen fara på taket. Vi ska inte gå isär, vår lilla familj (förstår inte själv varför jag alltid säger "lilla" när vår familj är lika stor som genomsnittet i Sverige?)är starkare än någonsin och där ingår även min & D's relation. 
 
Men,nu till saken. 
Jag fick en kommentar här på bloggen, från någon som önskar vara Anonym.
Frågan lyder "Kan inte du berätta om uppbrottet med D och hur ni hittade tillbaka?". 
 
 
Det här är ju en väldigt personlig fråga, då jag tror att både jag & D får rysningar av att tänka tillbaka på den tiden då allt var nattsvart och väldigt tufft för oss båda. 
Men jag kan skriva lite om det, men då genom att bara skrapa på ytan. Vissa saker tycker tillochmed jag är för personliga för att ta upp här (detni!).
 
Det var sen vår/försommar 2011, jag & D gled ifrån varandra & vi sa allt mer sällan snälla saker tillvarandra eller visade uppskattning. Ingen var värre än den andra, utan det var jämt fördelat på båda två. 
Jag var mitt i min stora viktresa efter Leo och behövde allt stöd jag kunde få, men fick det inte. D kände nog att jag bara såg mig själv och Leo just då, så han kände sig också förbisedd. 
För att göra en lång och invecklad historia kort så träffade vi en varsin annan person, i olika omgångar, vilket sårade den andre enormt mycket. Vi tog beslutet att göra slut och flytta isär, jag minns fortfarande hur ont det gjorde i hjärtat att verkligen säga de orden "nu gör vi slut".
D flyttade till en annan lägenhet och jag bodde kvar i vår gamla, vi delade upp Leo mellan oss beroende på hur våra jobbscheman såg ut och hjälpte varandra när den andre inte hann med. Vi var aldrig elaka emot varandra när det gällde Leo och vårdnaden om honom, var han skulle vara eller så. Vi gjorde allt för att Leo skulle ha det så bra som möjligt, Leo var hela tiden första prioritet för oss.  

Efter några veckor så insåg vi nog båda två att vi saknade varandra, det började komma lite pirr i magen och jag tror faktiskt att vi båda insåg att vi inte var hela utan den andra. 
Jag minns att jag kunde sakna saker som D kunde säga eller göra och som i vanliga fall gjorde mig skogstokig, just de sakerna var det som jag längtade mest efter. D kände likadant, jag minns ett sms där han skrev att han saknade hur jag alltid sjunger med i sångerna på radion utan att kunna texten och då istället hittar på egna ord (ja jag vet, det är kanske töntigt, men kom igen har ni aldrig gjort det? haha).

Det slutade med att vi pratade om det och D bjöd ut mig på en riktig dejt, som vi nog aldrig riktigt hade haft innan. Han bjöd på trerätters i hans lägenhet (han lagade mat! TRE rätter!!) och sen blev det bio (en film jag ville se, en film som jag vet att han avskydde varje sekund av)
Jag minns inte riktigt hur allt gick till sen, men jag vet att vi båda två kände att det var vi igen. Vi flyttade då ihop igen till en ny lägenhet, för att skapa nya minnen. Detta var i december 2011. Sen åkte vi till Thailand tillsammans, och där friade D uppe på en underbar uteservering högst uppe på ett hotell. 
Så det gick ändå väldigt bra måste jag säga, även om det var otroligt mörkt den där sommaren. 
Nu är vi starkare än någonsin, och även om jag ibland bara vill kasta ruttna tomater på honom så älskar jag honom så enormt mycket och känslan att veta att jag alltid har en trygg famn att luta mig mot - den känslan är underbar.
 
Giftermålet väntar jag fortfarande på dock ;) 
 
Här var precis innan vi valde att gå isär vet jag, jag & Leo är med mina föräldrar på Ungskär. 
-----------------
 
Och här har vi precis förlovat oss! 
---------
 
 
 
 
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Namn: Maria
Ålder: 23, född 89
Bor: Nyköping
Civilstånd: Förlovad med D sen 17/12-2011
Familj: Sonen Leo tillsammans med D, Lillebror bakas i magen & beräknas 16/1-2013
Gör: Studerar till förskollärare


Jag är helt klart en såndär tjej som folk suckar lite åt ibland, jag är otroligt klantig av naturen & skrattar ofta aningens för sent efter ett skämt. Men hey, that's me!

Här får ni följa mig i min vardag som består av pinsamheter,lite recept då jag älskar att laga mat/baka, lite djupare funderingar men också mycket om min underbara familj som jag älskar mer än allt annat.

Enjoy!