Den där Märy

Nu ringde han & berättade att han ska kirra ett på sin lunch,
eller rättare sagt så ska Josse kirra ett till honom. (lång historia som jag inte orkar dra)

Så jag fick leka telefonmedlare en sväng, sen så sa D att han kanske inte skulle komma hem & äta lunch.

Han funderade istället på att köra på så han kan sluta tidigare, vilket är helt upp till honom.

Visst sa jag & pussinuss &  la på luren. 

Sen slog det mig! 
(ni vet, som en riktig örfil?)

* ringer upp igen *

D : jaaa? (med sån där röst som man har när man tycker att någon tjatar)

Jag : Heeeeej, duuuuu..

D: Ja, vad är det?

Jag : Älskling, du kommer väl hem med spelet när du har fixat det?

D : Vadå då?

Jag : Ehum, jaa för det kan du väl..

D : *mutter*.. Jaa, jo det kanske jag kan. .
Jag : OKEJ! PUUUUSS!

Jag får spela tv-spel!

Ibland kan det faktiskt vara roligt.

bara ibland.

Nu ber jag bara till gudarna att han inte köper något löjligt Fifa/hockey-spel till det,
då kommer jag nog helt seriöst att överväga att tugga på hans fötter. 
Eller händerna, för då kommer han inte kunna spela.