Randigt
Magen är nu randig, nästan som när jag väntade Leo. Bristningarna ökar & jag kan inte göra mer än att smörja, så jag vägrar hänga läpp för det.
(Tvärtom gör jag grimaser, se själva på bilden!)
Efter att fru & David hade åkt så ställde jag mig & diskade undan, torkade bordet & spisen. Vilket självklart resulterade i en enorm smärta i ljumskarna & ryggen, Blä! Avskyr att känna mig såhär handikappad, men samtidigt så får jag väl vänja mig lite eftersom jag inte kommer kunna göra en del vardagliga saker direkt efter snittet.
Jag börjar bli riktigt nervös nu, det är så många frågor som snurrar i huvudet på mig.
Gör det ont? Är det läskigt när dom drar ut bebisen ur magen? Kommer jag få panik? Eller kanske kräkas? Hur ont gör det efteråt? Hur stort är själva snittet? Kommer lillebror må bra & få vara med pappa D på en gång? Hur "handikappad" kommer jag vara efteråt? Hur länge stannar vi på bb? Hur mycket smärtlindring får man? hur mycket kommer jag behöva? hur länge gör det sviiiiiinont? har vi eget rum på bb? eller måste vi dela med någon? Hur påverkas amningen? Kommer jag få hjälp med amningen den här gången? Kommer det funka? Kommer D få sova kvar med mig & lillebror?
Kommer ingen alls få hälsa på i&med RS som har börjat komma västerut i landet? Kommer inte ens Leo få hälsa på sin lillebror på bb? När får jag träffa min fina Leo för första gången efter snittet? Inte förrän vi har kommit hem? Hur kommer han ta att lillebror faktiskt är här & inte i magen? Hur kommer han reagera när jag inte kan sätta mig på huk eller bära honom? Kommer han förstå att jag älskar honom mer än allt annat fastän lillebror kommer kräva mycket tid?
Hur kommer han vara emot sin lillebror?
Ja, det här är bara en del av alla de frågor som snurrar i mitt huvud precis just nu. Om någon där ute har svar på någon av frågorna, så dela gärna med dig!
Tack & Godnatt!
Jag kan försöka svara på en av alla dina frågor. Den om amningen. Jag tycker du ska utgå ifrån att amningen kommer att fungera. Be om hjälp på BB. Är du inte nöjd med den hjälp du får så be någon annan ur personalen. Behöver du mer stöd och tips kan du ringa till mig (som är hjälpmamma i Amningshjälpen). Jag håller tummarna för att snitt och efterföljande amning går bra. Lycka till
Min dotter kom med akutsnitt för ungefär en och en halv månad sedan. Jag tyckte det var obehagligt när dom tog ut henne, men det gör ju inte ont.
Amningen var inget problem att få igång och snittet är jättefint. Efteråt så spydde jag på kvällen pågrund av bedövningen och det kliade något fruktansvärt på hela kroppen efter spinalbedövningen, men det gick över efter en dag ungefär. Snittet sitter precis i troskanten (på mig iaf) så det syns inte när man har trosor på sig, men tänk på att ha byxor som inte är så tajta precis i troskanten för det kan göra ont och vara obehagligt.
På mitt bb så får alla som är snittade ett eget rum, mycket för infektionsrisken. Och självklart så gjorde det ont när bedövningen släppte, man har ju blivit uppskuren på magen, men det gjorde betydligt mindre ont än jag trott.
Jag har även tappat känseln på vissa ställen vid snittet och andra ställen är jag extra känslig. Min läkare sa att det var helt normalt då dom skurit av endel nerverna när dom snittade..
Efter två dagar blev jag utskriven, dock åkte jag inte hem utan bytte bara avdelning då min dotter låg på barnintensiven. Andra som jag känner som har blivit snittade har legat 2-3dagar på BB.
Mitt tips är att vila och känna efter själv när du orkar gå upp och röra dig, jag gick och duschade tre timmar efter snittet och dagen efter var jag uppe och gick på avdelningen själv, men det där är väldigt individuellt. Var försiktig när du ska sätta dig upp och andra saker där du använder magmusklerna, det är oftast då som det gör ondast.. Hoppas du fick lite svar på dina frågor iallafall, är det någonting annat så är det bara fråga :)
