Aurorasamtal nummer 2
Ännu ett samtal & jag är, precis som förra gången, helt tom. Tårarna rann som vanligt & det var enormt påfrestande, jag är helt slut nu.
Vi pratade om vad jag hade för förväntningar inför Leos förlossning & vad jag trodde skulle hända då.
Jag ville ju så gärna få en "normal" förlossning, det gör svinont men går bra, jag får upp Leo på bröstet & vi är en familj. Sen ligger jag kvar i sängen & blir sydd av min bm & sen är allt klart!
Nu är jag så rädd för att det ska bli likadant som förlossningen med Leo ändå blev eller att jag ska få panik & tappa kontrollen helt.. Men samtidigt så sa aurora-barnmorskan att det kommer stå skrivet i hela min journal, allt jag har gått igenom så vem som än blir min bm så kommer hon pusha mig & finnas där, & att man kan se på förlossningsförloppet från Leos födsel att min kropp ÄR gjord för att föda barn, jag hade öppnat mig 4cm när vi kom in & det hade jag ju knappt känt(värkarna började 4.30 & vi kom in vid 07.00).
Sen öppnade jag mig jättefort & hade jag inte fått epiduralen så hade allt gått mycket bättre & snabbare eftersom min livmoder redan skötte allt jättebra.
(Epiduralen gjorde att Leos huvud inte trängde ner sista biten trots att jag var öppen 10cm vid 13.00 så är han inte född förrän 16.29).
Och med snitt så kommer jag garanterat ha ont ett bra tag, men om jag föder så finns chansen att jag bara blir lite öm & faktiskt mår jättebra direkt efteråt.
Men det finns ju ingen garanti för det! Jag är så jäkla rädd för att föda ju, även om jag också vill ha den där "normala förlossningen" som alla pratar om är så underbar..
Usch dettas så enormt jobbigt.
Jag är så RÄDD för att föda.
Är det någon där ute som hade en hemsk första förlossning (kanske med epidural, sugklocka och/eller klipp?) men ändå fick en kanon- andra förlossning?
När jag är i vecka 32 ska jag träffa en läkare igen & det är då jag ska veta om jag vill föda eller ha snitt. Är i vecka 28 nu, så det är ungefär en månad kvar nu :/
