Värsta någonsin
Trotset har verkligen artat sig sen Leo fyllde 3, det var lite som att 3årstrotset kom på posten ungefär.
Alldeles nyss hade jag & Leo ett sånt stort bråk, det slutade med slag, bett, sparkar & gallskrik.
Från Leos sida alltså, han slog mig överallt & lite till. Usch vad ont det gjorde. Slagen gjorde ont men det gjorde som mest ont i hjärtat, att han ens ville slå sin egen mamma.
Efter många lugnande ord från min sida så varvade han ner & när han väl hade gjort det -pang- så somnade han i soffan...
Några tips mot såna här utbrott?vad ska man göra/inte göra?
Det känns som om vi har försökt allt. Både att "låta" honom slå oss, men även att säga till på skarpen & ta tag i honom för att han ska förstå att man aldrig får slå någon.
Alla tips är välkomna!
Nu har Cornelis aldrig fått ett sånt utbrott riktigt men när han börjar skrika, slåss mot oss osv så markerar vi att det aldrig är okej och efter det så får han vara själv (stänger aldrig dörren så han slipper känna sig instängd) i ett rum till han lugnat ner sig. Efter det ska han alltid säga förlåt. Det brukar fungera bra för oss. Hoppas ni hittar något som funkar bra för er, för fyfarao vad tråkigt det är när utbrotten kommer. massa kramar!