Dagen
Imorse var jag som sagt så nära döden man kan komma ungefär, av sömnbrist.
Sen fick jag sms av Linda som undrade om vi skulle ta en promenad, först var jag väldigt nära att säga nej & krypa ner ännu djupare i soffan med Max men sen tog jag mig i kragen & svarade ja.
Vi gick en runda på 4,5 km & det kändes SÅÅÅ skönt när jag & Max kom hem igen. Svetten rann & benen värkte som tusan haha, men ändå - underbart!
Max somnade i vagnen (såklart) & sov fortfarande när vi kom hem så jag tog försiktigt av honom overallen, tog en snabbdusch & sen rullade jag in vagnen i vårat sovrum där jag sen däckade i sängen eftersom Max fortfarande sov.
Sen sov vi i 1 timme ungefär, åh så skönt!
När vi vaknade vid 12.30 insåg jag att jag varken hade ätit frukost eller lunch så fixade lite spagetti med pesto till.
Nu myser jag & Max i soffan, han småslumrar/snarkar sådär gulligt som bara bebisar kan.
