Den där Märy

Nu sover barnen & D snarkar från soffan han med. Jag har lite svårt att komma till ro. Har lovat mig själv att lägga ifrån mig alla tankar på examensarbetet nu över helgen, men tankarna kommer ändå. Oftast på natten. Då snurrar alla tankar, jag tänker att jag är sämst som inte ens klarar av ett examensarbete. Jag funderar på varför, varför klarade alla andra det utom jag? Jag tänker också på hur faaaaaasen jag ska lösa skrivandet som måste ske nu i sommar - med två barn hemma med mig de dagar jag inte jobbar? Får man ha dom på förskolan då, trots att jag egentligen har "sommarlov"? Alla tankar snurrar och jag är så fruktansvärt rädd att jag inte kommer kunna ta examen i vinter, pga detta. Att arbetet aldrig blir godkänt och att jag har kämpat så hårt i över 3 år, förgäves. Jag är så rädd att om jag tar mig i kragen & kämpar, att arbetet åter igen blir sågat till fotknölarna & att jag inte klarar mer. Jag är redan nu på bristningsgränsen, jag känner det i hela kroppen. Allt med det här arbetet får mig att vilja gråta & gömma mig i en hel evighet. Jag är så rädd att jag ska bryta ihop totalt.