Nytänkande
När jag & Max gick för att hämta Leo från förskolan så tog vi vagnen.
Allt gick jättebra när vi kom dit, Leo var som en strålande sol & var sådär underbart glad som han oftast är.
Men så fort vi hade stängt grindarna till förskolan så tror jag minsann någon fort som ögat bytte ut min son mot ett monster!
Han började skrika, sparkas, gråta & gnälla oavbrutet. Den korta vägen hem som i vanliga fall tar ca 10 minuter tog ca 30 minuter...
En del av vägen skulle Leo promt lägga sig under Max i vagnen, i varukorgen. Det gick sådär, Leo är så lång att han låg som ett ihoptrasslat snöre där under.
Men hey, varför inte egentligen?
Om Leo inte hade varit så lång så hade det nog funkat i nödfall.
Så jo, vi är lite nytänkande vi. Det blev en helt ny dimension av en tvillingvagn!